Historia

Vi var ofrivilligt hemlösa under drygt ett år innan vi tillsammans med ett par andra teatergrupper kunde återvända till vår gamla spelplats Folkets Hus i Helsingborg. I slutet av 2019 började vi så smått att repetera den skruvade och iskalla komedin Hotel Sibirien av den holländske dramatikerna Roel Adam. Men pandemin satte käppar i hjulet för oss, liksom för många andra fria scenkonstgrupper – det blev under långa perioder omöjligt att repetera och vi tvingades flera gånger skjuta upp planerade premiärer. Till sist valde vi att lägga det projektet i malpåse.

Istället bestämde vi oss för en nystart i form av en repris på vår första pjäs: komedin Pärlplattan, i ny regi och (nästan) helt ny ensemble. Den hade premiär 29 mars 2024 och spelades på scener i Helsingborg, Ängelholm och Landskrona. Det var första gången Universalteatern åkte ut på turné.

Pärlplattan (2004)
O – Scenprator (2005)
En midsommarnattsdröm (2006)
Komisk talang (2008)
Är du inte riktigt fisk (2010)
Misantropen (2013)
Professor Pilatus (2017)
Ön (2018)

---

2003

Föreningen bildas i oktober detta år. Fram till 2013 använde sig föreningen av namnet TeaterScenen för sina produktioner men i all kommunikation användes uttrycket ” TeaterScenen – en del av Universalteatern”

2004

Föreningens allra första produktion hade premiär. Det var en nyskriven pjäs av manusförfattaren Henrik Valentin, Pärlplattan. Som regissör fungerade den välkända skådespelerskan och sångerskan Birgit Carlstén.

Det är en tragikomisk fars om den upptrissade situation som uppstår vid ett föräldramöte på det kooperativa dagiset Pärlplattan. Pjäsen visar vad som händer när man samlar självcentrerade föräldrar med oförverkligade drömmar och en överambitiös och längtande personal. Här får vi möta en samling säregna och ändå så vanligt förekommande personligheter, illustrerade med ytterligt grova penseldrag. De har egentligen bara barnpassningen gemensamt; det är definitivt inte den som ventileras denna kväll, som kunde blivit så trevlig och lärorik med kaffe, tårta och föreståndarinnans välregisserade och kloka anförande.

Igenkänningskoefficienten är hög, liksom skrattpotentialen, men här och där uppstår ett djup och en möjlig eftertanke som motpol.

I rollerna såg vi:

• Sanja Markovic (Streuli) – Birgitta Ruschig, medelålders föreståndarinna
• Charlotte Birgersson – Tanja Ek, 19 år, praktikant
• Marcel Sörensen-Gabara – Peter Sciljonius, pappa till Marcus och Amanda
• Minoo Malek – Wanja Pinowskoja, inte helt ung mamma till Nikolaj
• Gustav Larsson – Johan Blyander, egen företagare, gift med Christina
• Eva Ragenius – Christina Blyander, mamma till Sebastian
• Kajsa Wallin – Siv Andersson, ensamstående mamma till Lill-Inga
• Linda Johansson (Bursell) – Birgitta Ruschig om så krävs

2005

2005 hade vår andra uppsättning premiär – O – Scenprator. Författare är Sandro Key Åberg (1922-91). Han ligger bakom ett flertal ”prator” som kännetecknas av en speciell ironisk underton. Liksom för Pärlplattan var det Birgit Carlstén som stod för regi och bearbetning.

O – Scenprator är scener ur 60-talets vardag som är lika aktuella idag. De korta humoristiska texterna driver träffsäkert och oerhört effektivt med våra kommersiella och banala dumheter. De blundar inte för vare sig våld, främlingsfientlighet eller småaktiga intriger. Och vi får alla oss en liten knäpp på näsan, skrattet fastnar i halsgropen och vi undrar: lär vi oss aldrig?

Med tidstypisk scenografi à la 60-tal förflyttades vi 40 år tillbaka i tiden. Igenkänningsfaktorn är hög, liksom skrattpotentialen, men här och där uppstår ett djup och en möjlig eftertanke som motpol.

I rollerna såg vi:

• Robert Ahlm
• Kajsa Wallin
• Linda Johansson (Bursell)
• Sanja Markovic (Streuli)
• Mikael Paulsson
• Minoo Malek
• Sama Danesh
• Anna Smith
• Marcel Sörensen-Gabara

2006

Nu var det dags att ge sig i kast med William Shakespeares klassiska komedi En Midsommarnattsdröm. Lyrisk lekfullhet, burleska upptåg, passionerade kärleksförvillelser, otyglad romantik, kvinnligt mot manligt. I Shakespeares älskade komedi vävs makt, kärlek och förnuft samman till en historia som får oss att skratta åt oss själva och våra vilsna försök att se klart i verklighetens drömvärld.

Regissör var Robert Ahlm och i rollerna såg vi:

Palace Athen
Hermia, Egeus dotter, förälskad i Lysander – Kajsa Wallin
Helena, förälskad i Demetrius – Eva Ragenius
Demetrius, Helenas friare – Marcel Sörensen Gabara
Lysander, Hermias friare – Mikael Paulsson
Egeus, Hermias far – Christian Gibaut
Teseus, ägare av nattklubben Palace Athen – Gustav Larsson
Hippolyta, förlovad med Teseus – Minoo Malek
Filostrat, discjockey på Palace Athen – Linda Johansson

Smågangsters
Petter Kvitten, bookmaker – Lejon – Marcel Sörensen Gabara
Niklas Botten, torped – Pyramus – Mikael Paulsson
Frans Flöjt, falskmyntare – Tisbe – Anna Smith
Thomas Snut, korrumperad – Mur – Christian Gibaut
Robert Magerman, myglare – Månen – Eva Ragenius
Snugg, smugglare – Tanya Alm

Skogen
Oberon, älvkungen – Gustav Larsson
Titania, älvdrottningen – Minoo Malek
Puck – Linda Johansson
Ärtblomma – Tanya Alm
Spindelväv – Anna Smith
Senapskorn – Afrodite Malek

2008

Komisk talang spelades i två omgångar under 2008. Först åtta föreställningar med premiär på skärtorsdagen. Och i november 2008 gjorde Ellen, Adam och de andra karaktärerna i pjäsen återigen entré på Dunkers kulturhus.

Pjäsen Komisk talang är relativt nyskriven av den engelska dramatikern Alan Ayckbourn. I en snar framtid av cynisk konsumtion av lättsmälta tv-såpor förälskar sig den unge idealisten i en mekaniska robot. Denna maskin, vars artificiella emotioner, förefaller honom vara mer mänsklig än de människor som omger honom.

Berättelsen, som också kan ses som en satir över tv-världen, kastar ett nytt ljus över den existentiellt eviga frågan. Vad gör oss till människor? Dvs. vad skiljer oss människor från djuren? Det sägs att det är vår förmåga att skratta och att älska. Men vad händer den dag då plötsligt en mekanisk robot överglänser oss och visar sig vara en sant mänskligt komisk talang som rör våra hjärtan på djupet?

Regisserade gjorde Robert Alm och i rollerna såg vi:

Rickard Krepper, regissör – Marcel Sörensen Gabara
Kim Språng, scripta – Linda Johansson (Bursell)
Fanny Frode, tekniker – Kajsa Wallin
Adam Renard, författare – Mikael Paulsson
Carla Svavelros, regional VD – Sanja Streuli
Jean Pierre Renard, Adams franske farbror – Christian Gibaut
Viktor Cedilla, pratar åt Jean Pierre – Robert Alm
LN F 31 -333 (Ellen), aktroid – Eva Rageneius
LJ M 54-823 , aktroid; unge pojken – Emil Bengtsson
LP M 05-623 , aktroid; läkare och bonde – Patrik Kumlin
CW F 77-502, aktroid; modern och bondens fru – Anna Smith/Katja Lundholm
Hotellportier – Minoo Malek
Expedit i klädbutiken – Minoo Malek
Flicka i klädbutik och restaurang – Anna Smith/Katja Lundholm
Man i klädbutik och restaurang – Patrik Kumlin
Hotellkypare – Minoo Malek
En hora – Minoo Malek
Slim, en hallick – Hampus Bok/Gustav Linde

2010

Hösten 2010 spelades farsen Är du inte riktigt fisk? Pjäsen är skriven av de båda engelsmännen John Chapman och Dave Freeman och heter i original Key for two. Minnesgoda teaterbesökare och tv-tittare minns kanske den närmast kultförklarade uppsättningen på Chinateatern i Stockholm på 80- talet som även visats i tv flertalet gånger.

Huvudpersonen i Är du inte riktigt fisk? är Cissi, spelad av Sanja Streuli, som bor i en exklusiv lägenhet på Drottninggatan i Helsingborg. Cissi är nyseparerad och har skaffat sig inte bara en utan två nya älskare. Detta kan inte leda till något annat än problem och hur det gick fick vi se på Dunkers kulturhus i september och oktober 2010.

Regissör var Marcel Gabara och i rollerna såg vi:

• Sanja Streuli – Cissi
• Linda Johansson – Lotta, bästa väninna till Cissi, gift med Sten
• Mikael Paulsson – Sten, f.d. älskare till Cissi, gift med Lotta
• Robert Alm – Henning, älskare till Cissi, gift med Maggan
• Eva Ragenius – Maggan, gift med Henning
• Marcel Gabara – Allan, älskare till Cissi, gift med Greta
• Eva Thelander – Greta, gift med Allan

2013

Nu har teaterföreningen lagt bort namnet TeaterScenen och i fortsättningen heter vi Universalteatern. Första uppsättningen under nya namnet var Molières klassiska komedi Misantropen som nu förflyttats till nutiden. Regissör var Christina Wideland som vi lånade från Teater Tomorrow.

I komedins centrum står Alceste som är den så kallade misantropen, alltså den som inte tycker om människor. Han är en sanningssägare med tydliga svårigheter att anpassa sig till intrigerandet och det sociala spelet i salongerna. Hans hänsynslösa ärlighet och skarpa tunga gör att han ständigt hamnar i olika processer och fejder. Samtidigt är han kluven till det han kritiserar, vilket framgår av den kvinna han förälskat sig handlöst i. Célimène, Alcestes stora kärlek, är nämligen det ytliga sällskapslivets stora stjärna: glittrande vacker, flyktig och bitskt i kommentaren ser hon till att hålla lågan brinnande hos sin hängivna krets av beundrare.

Misantropen skrevs redan 1666 men den har mycket att säga i vår tids kontext av sociala medier där antal ”gilla” och vänner på Facebook har blivit en måttstock på popularitet, där det är lätt att lägga ut snabba kommentarer och utfästelser på webben – och lika lätt att förlora sympatier på grund av ett felsteg. Alceste blir i Universalteaterns version en person som har svårt att förhålla sig till den nya umgängesformen med facebookande och självbespegling på webben.

Handlingen utspelar sig egentligen i Célimènes hus men Universalteatern förlägger den istället till ett gym där ett löst sammanhållet kompisgäng träffas, fikar och tränar tillsammans.

Regissör var Christina Wideland och i rollerna såg vi:

• Robert Alm – Alceste – författare, Célimènes beundrare
• Eva Ragenius – Célimène – gymägare, intresserad av Alceste
• Kristoffer Linde – Philinte – Alcestes vän
• Mikael Paulsson – Oronte – gymbesökare, kär i Célimène
• Sofie Eriksson – Éliante – Célimènes kusin, anställd på gymet
• Pernilla Gustavsson & Eva Thelander – Systrarna Arsinoë – Célimènes väninnor
• Kajsa Wallin – Acaste – gymbesökare, kär i Célimène, medieprofil
• Minoo Malek – Cilandre – gymbesökare, kär i Célimène, twittrare
• Patrik Kumlin – Vaktmästaren – gymets allt-i-allo

2015

Universalteatern började repetera komedin En fröjdefull jul som liksom Komisk talang är skriven av Alan Ayckbourn. Många är vi som känner till Ayckbourn
efter att ha skrattat åt oss själva i, den vid juletid ofta återkommande tv-komedin, En fröjdefull jul. Ett relationsdrama som drar mer åt Lars Noréns familjetragedier än den lättsmälta situationskomik vi annars kunde ha förväntat oss av en brittisk humorist.

Av olika anledningar valde vi att lägga ner uppsättningen. Men kanske är det något att plocka upp igen i framtiden.

Regissör var Robert Alm och i rollerna skulle vi ha sett:

Eva Ragenius – Belinda Bunker

Mikael Paulsson – Neville Bunker

Madeleine Grothén – Phyllis Longstaff, Nevilles syster

Patrik Kumlin – Dr Bernard Longstaff, Phyllis man

Robert Alm – Harvey, Phyllis kusin

Kajsa Wallin – Rachel Smith, Belindas syster

Jonas Thoor – Eddie O´Connor, vän till Neville

Minoo Malek – Pattie O´Connor, Eddies fru

Henry Johannes Matilainen – Clive Morris, författare på besök

2017

Universalteatern gjorde 2017 ett ett samarbete med JODA, ett integrationsprojekt där vi skapade teater tillsammans med ensamstående flyktingbarn. Detta resulterade i en uppsättning som visades upp för publik i maj 2017. Pjäsen heter Professor Pilatus med manus och regi av Reza Akbarian.

I Professor Pilatus börjar allt med en scen utan ord, bara en öken där några människor kämpar för att dansa sig ur ödets grymma osynliga famn. Därefter landar pjäsen på psykakuten, hos Professor Pilatus och hans patient, bärande på en vålnad på sina axlar.

I Professor Pilatus går kaos och harmoni, fakta och fiktion, religiös tro och ateism, hand i hand. Här är det svårt att skilja mellan vad som är fiktion och vad som är verklighet. Vem som är den friske och vem som är den sjuke. I pjäsen möter vi öknens invånare, den galna professorn, den kloka vålnaden, den sarkastiska elaka demonen och sjuksköterskorna med sin omöjliga uppgift att bringa reda i kaoset.

Professor Pilatus är ett försök att skapa en miniatyr av samtidens verklighet, ett porträtt av den samtida människan, en människa som är sökande efter mening och fotfäste i vardagen. Det är en pjäs som ska bjuda på både tragik och komik – och förhoppningsvis en hel del eftertanke.

Reza Akbarian
Manusförfattare och regissör

2019

Universalteatern började repetera Hotel Sibirien – en sanslöst
skruvad komedi som är skriven av den holländske dramatikern Roel Adam och i svensk översättning av Maria Thelander.

Sibirien är ett hotell någonstans i världen och sedan länge på dekis. Herr och fru Sibirien och deras dotter Katja kämpar för att hålla hotellet vid liv, men allting ser ut att rasa när en lånehaj en dag stiger över tröskeln och presenterar en saltad räkning. Och som om det inte skulle vara nog anländer dessutom en kärlekskrank sekreterare, en gammal operasångerska som vill vara inkognito och en inbrottstjuv. En resväska full med värdepapper dyker upp och försvinner på de märkligaste sätt, lömska planer smids och ingenting är vad det ser ut att vara. Med andra ord – allt är upplagt för förvirring och förväxling.

Dessvärre satte coronapandemin käppar i hjulen för uppsättningen och efter flera uppskjutna premiärdatum och avhopp av både skådespelare och regissörer valde vi att lägga Hotel Sibirien på hyllan tills vidare.

2024

2004 uppförde nystartade föreningen Universalteatern en nyskriven pjäs, Pärlplattan av Henrik Valentin, i regi av Birgit Carlstén. Lagom till Universalteaterns 20-årsjubileum valde vi att köra en favorit i repris och satte upp Pärlplattan igen, nu i ny regi och med en ny ensemble!

Pärlplattan är en tragikomisk historia som utspelar sig på en kooperativ förskola. Barnen har gått hem för dagen och nu ska några av deras mammor och pappor och några ur personalen samlas för ett gemytligt föräldramöte med kaffe och tårta, kloka anföranden om pedagogik och kanske och en och annan lek. Det är en spretig samling personligheter som möts: den överambitiösa föreståndarinnan, den unga och upproriska praktikanten, den stroppige direktören som sneglar på allt i kjoltyg, direktörens svartsjuka hustru som ofta smyger ut och stärker sig med något ur den medhavda flaskan och den unge hipsterpappan som vill ta kommandot när tårtan ska bakas. Plus den bittra och bitska ensamstående unga mamman som ofta sveper in sig i offerkofta och den något äldre mamman som gärna vill brista ut i sång och inte märker att ingen vill lyssna. För att inte tala om det lilla krypet Putte som är en… ja, det får visa sig.

Det är alltså upplagt för full kabalik och ett föräldramöte som ingen av deltagarna kommer att glömma i första taget. Inte ni i publiken heller, hoppas vi! Vi vill kunna bjuda på många skratt, men också en och annan eftertanke, för detta är en pjäs som rymmer absurd komik såväl som stråk av vemod och allvar.

Regissör var Patrik Kumlin och i rollerna såg vi:

Birgitta Ruchig, föreståndare på förskolan Pärlplattan – Gunilla Wiksell

Tanja Ek, praktikant på Pärlplattan – Rebecka Gren

Peter Skiljonius, ung pappa till Marcus och Amanda – Michael Nilsson

Christina och Johan Blyander, föräldrar till Sebastian – Sofia Aspler och Bengt Mangs

Siv Andersson, ensamstående mamma till Lill-Inga – Ronja Lehtonen

Wanja Pinowskoja, mamma till Nikolai – Minoo Malek